Ruotsiksi
Visa inte på video hur fältköket monteras
17. elokuuta 2026 · Alina Lehto
Civiltjänsten borde ses ur ett nytt perspektiv: som ett annat sätt att tjäna Finland och stärka samhällets krishanteringsförmåga.
I Finland förstås totalförsvaret fortfarande framför allt som Försvarsmakten och den väpnade reserven. Det är motiverat. Om krig bryter ut behöver vi utbildade soldater.
Men under ett krig eller en annan allvarlig kris behöver Finland också mat, vatten, läkemedel, energi, transporter, datakommunikation och hälso- och sjukvård. Vi behöver människor som håller samhället funktionsdugligt också när vardagen inte längre fungerar som vanligt.
Därför borde civiltjänsten ses ur ett nytt perspektiv. Den borde inte vara ett sidospår till militärtjänsten för dem som inte vill eller kan genomföra militär utbildning. Den måste vara ett annat sätt att tjäna Finland och stärka samhällets krishanteringsförmåga – utan att behöva ta till vapen.
Det börjar med utbildningen. Om man under grundperioden lär sig hur ett fältkök monteras, borde personen kunna montera det själv när tjänsten är slutförd. Det räcker inte att ha sett en video där någon annan gör det. Detsamma gäller första hjälpen, inledande brandbekämpning, evakuering, befolkningsskydd, tillfälliga inkvarteringar, kommunikation och livsmedelsförsörjning. I en kris behövs människor som kan agera, inte bara människor som minns att de hört vad som borde göras.
Ännu viktigare är vad som händer efter detta. Civiltjänstgöringsplatserna borde granskas systematiskt. En tjänstgöringsplats borde inte finnas bara för att den kan erbjuda en ung person meningsfullt arbete under ett år. Den ska också bidra till Finlands säkerhet.
Tjänstgöringsplatserna borde knytas betydligt närmare försörjningsberedskapen. Naturliga områden är till exempel hälso- och socialvård, livsmedelsförsörjning, logistik, vattenförsörjning, energi, datakommunikation, stöduppgifter inom räddningstjänsten och kritisk infrastruktur. Det behövs också kompetens inom informationsteknik, kommunikation, förvaltning och lägesbild. Det väsentliga är att tjänstgöringsuppgiften har en tydlig betydelse också under störnings- och undantagsförhållanden.
Samtidigt borde vi utnyttja de strukturer som redan finns. Försvarsutbildningsföreningen MPK har färdiga utbildare, kursverksamhet och erfarenhet av säkerhets- och beredskapsutbildning även för civila. Kring den kunde man bygga fortsatta utbildningsvägar för dem som genomgått civiltjänst, där kompetensen fördjupas exempelvis inom första hjälpen, ledarskap, kommunikation, logistik eller befolkningsskydd.
Kunskaperna upprätthålls dock inte av sig själva. Även för dem som genomgått civiltjänst borde det skapas ett system där kompetensen upprätthålls genom korta repetitionskurser med några års mellanrum. Reservisten i Försvarsmakten upprätthåller sin militära prestationsförmåga. På samma princip skulle vi kunna bygga en reserv för samhällets krishanteringsförmåga: människor med utbildning, aktuella kunskaper och en på förhand definierad uppgift vid allvarliga samhällsstörningar.
Detta leder också till frågan om uppbådet. Om hela samhället deltar i att upprätthålla Finlands säkerhet, varför skulle staten systematiskt kalla endast hälften av årskullen till uppbåd? Det har också diskuterats att uppbådet borde omfatta unga kvinnor utöver unga män. Vid uppbådet kunde hela årskullens kompetens, intressen och lämplighet kartläggas och människor styras till olika former av tjänstgöring. Frågan till den unga borde inte bara vara: vill du göra militärtjänst? En bättre fråga vore: hur kan du bäst tjäna Finland?
På så sätt skulle totalförsvaret ses som en helhet. Det militära försvaret behöver sin reserv, men samhällets övriga krishanteringsförmåga behöver också kompetent personal. Därför borde civiltjänsten bilda en tydlig helhet: uppbåd för hela årskullen, praktisk grundutbildning, tjänstgöring kopplad till försörjningsberedskapen, vidareutbildning och regelbundet upprätthållande av kompetensen.
När krisen kommer borde var och en veta vad hen kan och var hen behövs. En viktig uppgift kan också vara att stå vid fältköket. I en kris ska man inte behöva titta på en video för att se hur man monterar det. Det ska man kunna göra själv.
